Samariaravinen

Publicerad 20 juni 2026 · Uppdaterad 6 oktober 2026 · Av Kretaguidens redaktion

Samariaravinen är Kretas mest kända vandring: ungefär 16 kilometer från Xyloskalo vid Omalosplatån ned till byn Agia Roumeli vid Libyska havet. De flesta går den på 5–7 timmar, nästan hela vägen nedför. Ravinen är bara öppen under sommarhalvåret, och eftersom det inte går någon väg till Agia Roumeli tar du dig därifrån med båt.

Hur lång är Samariaravinen?

Den sträcka du går är ungefär 16 kilometer. Merparten, omkring 13 kilometer, ligger inom nationalparken, från ingången vid Xyloskalo till parkens utgång nära den övergivna gamla byn Agia Roumeli. Därifrån är det ytterligare ett par–tre kilometer på flackare mark ned till den nya byn vid havet, där båtarna går. Siffrorna skiljer sig något mellan olika källor och skyltar, så se 16 kilometer som en rimlig tumregel snarare än ett exakt mått.

Höjdskillnaden är det som avgör hur det känns i benen. Du startar på drygt 1 200 meters höjd och slutar vid havsytan, och en stor del av fallet sker under den första timmen.

Karta i ord: från Xyloskalo till Agia Roumeli

Ravinen går i stort sett rakt söderut genom Lefka Ori, Vita bergen. Så här ser sträckan ut, ungefärligt och uppifrån:

1. Xyloskalo – ingången vid Omalosplatån, med biljettkontor, kafé och toaletter. Namnet betyder "trätrappan" efter den gamla stigen ned.
2. Den branta starten – serpentinstig genom tall- och cypresskog. Här förlorar du mycket höjd på kort tid, och det är här knäna får jobba.
3. Kapellet Agios Nikolaos – en skuggig rastplats bland höga cypresser, ungefär en tredjedel av vägen ned.
4. Samaria by – den övergivna byn ungefär halvvägs, med parkvakter, toaletter och bänkar. Den naturliga platsen för en längre paus.
5. Bäckfåran – ravinen smalnar, och stigen korsar bäcken flera gånger på stenar och små broar.
6. Järnportarna (Sideroportes) – ravinens smalaste del, några meter bred med lodräta väggar som reser sig flera hundra meter.
7. Parkens utgång och gamla Agia Roumeli – här lämnar du nationalparken, och personalen brukar kontrollera biljetterna så att de vet att alla kommit ut.
8. Agia Roumeli – byn vid havet med tavernor, en kiselstrand och båtkajen.

Längs vägen finns rastplatser med dricksvatten från källor och enkla toaletter med några kilometers mellanrum.

Hur lång tid tar det?

De flesta behöver 5–7 timmar från Xyloskalo till Agia Roumeli, inklusive pauser. Vana vandrare med lätt packning klarar det på kortare tid, medan den som stannar mycket för bilder eller har ont i knäna bör räkna med den övre delen av spannet. Planera dagen efter båtens avgångstid och inte efter hur snabbt du hoppas gå. Hela dagen, från tidig buss till hemkomst på kvällen, blir lätt 12–14 timmar.

Ett enkelt sätt att hålla koll på tempot är att titta på klockan när du når Samaria by. Har du kommit dit på ungefär halva den tid du har till förfogande ligger du bra till. Den andra halvan är flackare, men stenarna i bäckfåran gör att det sällan går fortare, och värmen tilltar ju längre ned du kommer.

Säsong och öppettider

Nationalparken brukar vara öppen från ungefär början av maj till slutet av oktober. Insläppet vid Xyloskalo sker på förmiddagen, och senare på dagen släpps vandrare bara in en kortare bit. Exakta tider, datum och entréavgift bestäms av parkförvaltningen och kan ändras, så kontrollera dem samma vecka som du ska gå.

Ravinen kan stängas med kort varsel vid kraftigt regn och risk för översvämning, vid stark värme eller vid risk för stenras. Det gäller särskilt tidigt på säsongen, när bäcken kan vara stor efter vinterns snösmältning. Maj, juni, september och oktober är de behagligaste månaderna, medan juli och augusti blir mycket varma längre ned. Läs mer om när bergen passar bäst i vår guide om bästa tiden för vandring.

Hur svår är vandringen?

Tekniskt är Samaria inte svår: stigen är tydlig hela vägen och du behöver ingen erfarenhet av klättring. Det som gör den krävande är längden, det steniga underlaget och den långa nedförsbacken. Många är förvånade över hur ömma vaderna och knäna är dagen efter. Har du dåliga knän hjälper vandringsstavar mycket.

Tänk också på att det inte finns någon genväg ut. När du väl har gått ned från Xyloskalo är alternativen att fortsätta till havet eller gå tillbaka uppför. Parkvakter finns på flera ställen och kan kalla på hjälp vid skador, men mobiltäckningen är dålig på långa sträckor. Är du osäker på din form är den kortare Imbrosravinen eller Agia Irini-ravinen ett klokare första val.

De berömda Järnportarna

Höjdpunkten kommer sent, när du redan har gått större delen av sträckan. Vid Järnportarna pressas ravinen ihop till en passage på bara några meter, och klippväggarna på båda sidor är så höga att du knappt ser himlen. Stigen går här på träplankor eller stenar över bäcken. Det är den mest fotograferade platsen i ravinen, och det blir ofta kö mitt på dagen. Strax efteråt vidgas dalen och du anar havet.

Natur och djurliv

Samaria blev nationalpark 1962, bland annat för att skydda den kretensiska vildgeten kri-kri, som du med tur ser balansera på klipphyllorna. I de övre delarna växer tall och cypress, längre ned blir det kargare, och på våren blommar örter och vildblommor längs stigen. Rovfåglar som gam och örn kretsar ofta högt över ravinen. Byn Samaria övergavs när parken bildades, och husen står kvar som en påminnelse om att människor bott och odlat här. Vill du veta mer om djuren finns en egen text om kri-kri och Kretas vilda djur.

På egen hand eller organiserad tur?

Det går utmärkt att gå Samaria på egen hand, och det är så många vana vandrare gör. Du väljer då själv tempo och slipper vänta på en grupp. Nackdelen är logistiken, eftersom start och mål ligger långt från varandra och inte är förbundna med väg. Du behöver kombinera tidig buss upp till Xyloskalo, båt från Agia Roumeli och buss hem, och båttiden bestämmer hur länge du kan ta det lugnt.

En organiserad tur från Chania, Rethymnon eller badorterna längs nordkusten löser alla transporter i ett paket, med buss tidigt på morgonen och buss som väntar vid båten. Priset blir högre och tiderna fasta, men du behöver inte hålla koll på något. Som tumregel: har du hyrbil och bor i Chania är egen tur fullt rimlig, bor du längre österut är paketet ofta enklast.

Buss och båt vid start och mål

I korthet: till Xyloskalo kommer du med KTEL-buss från Chania tidigt på morgonen, med taxi eller med en organiserad tur. Från Agia Roumeli går båtar österut mot Chora Sfakion, där bussar mot Chania väntar, och västerut mot Sougia och Paleochora. Kör du egen bil står den kvar vid Omalos medan du hamnar på sydkusten. Exakta avgångar, bästa kombinationen och hur du löser bilen har vi samlat i guiden vandra Samariaravinen på en dag.

Övernatta före eller efter

Den tidiga starten är det som gör dagen lång. Ett sätt att slippa den är att sova på Omalosplatån, där det finns några enkla hotell och pensionat, och gå ned till ingången på morgonen innan bussarna från kusten har kommit. Platån ligger högt och kvällarna kan vara svala även på sommaren, så packa en tröja.

Lika bra är att stanna en natt i Agia Roumeli när du väl kommit ned. Byn har några rum och tavernor, och när dagsbesökarna har åkt med eftermiddagsbåtarna blir det tyst. Nästa morgon kan du ta båten vidare till Loutro eller Sougia och fortsätta resan längs sydkusten i stället för att åka direkt tillbaka norrut. Det gör vandringen till en del av en längre tur snarare än en utmattande heldag med buss på båda sidor.

Packlista och tips

• Vandringsskor eller kängor med bra grepp – sandaler är inte att tänka på.
• Minst 1,5 liter vatten vid starten; flaskan kan fyllas på vid källorna längs vägen.
• Solskydd, keps och något salt och energirikt att äta.
• Vandringsstavar om du har känsliga knän.
• Badkläder – ett dopp i havet i Agia Roumeli medan du väntar på båten är dagens belöning.
• Kontanter till biljett, mat och båt, ifall kortläsaren inte fungerar.

Lata Samaria

Orkar du inte hela sträckan går det att göra "lata Samaria": båt till Agia Roumeli och sedan vandring uppströms in i den nedre delen av ravinen, upp till Järnportarna och tillbaka samma väg. Du ser ravinens mest dramatiska del utan den långa nedförsbacken. Kombinera med en natt i Chania eller i någon av byarna på sydkusten i västra Kreta.

Är Samariaravinen värd besväret?

För den som tycker om att gå är svaret nästan alltid ja. Det är en lång dag, men få vandringar i Europa ger så mycket landskap på en enda sträcka: bergsskog, en övergiven by, den smala klyftan och till sist ett bad i havet. Tycker du inte om att gå i flera timmar ger lata Samaria en god aning om ravinen utan samma ansträngning.

Kan man gå Samariaravinen med barn?

Större barn som är vana att gå långt brukar klara det, men för mindre barn är sträckan för lång och underlaget för ojämnt. Lata Samaria från Agia Roumeli är ett bättre alternativ för familjer.

Behöver man boka biljett i förväg?

Biljett köps vid ingången, och på senare år har det också gått att köpa den digitalt. Hur det fungerar för aktuell säsong ändras, så kontrollera parkens egna besked innan du åker.

Kan man gå Samariaravinen uppför?

Ja, men det är betydligt tyngre och tidsplaneringen svårare. De flesta som går uppför gör bara den nedre delen till Järnportarna och vänder.